30 november 2017

Long time no see. Jag har haft fullt upp sen jag sist skrev. Fullt upp med att jobba! Det var väl ett tag där jag inte hade en arbetsfri dag på tre veckor, om inte mer. Inte optimalt, och den mentala och fysiska hälsan tog väl sig en liten törn. Men så blev det äntligen dags för min efterlängtade resa till BERLIN. 03.20 lördagen den 18 november började min resa mot staden jag alltid velat besöka. 06.30 var jag på Arlanda, nervös och trött som få. Kunde inte förstå att jag var på väg, ENSAM, till Berlin. Och att jag dessutom skulle se Tokio Hotel samma kväll. Wow.

 


Klockan 11 landade jag i Berlin, och det var så häftigt att flyga in över staden. Jag såg TV-tornet klart och tydligt och det var typ då det slog mig: jag är i Berlin!!! Fick min väska väldigt fort och hittade även rätt buss väldigt fort. 11.20 var jag redan på väg från flygplatsen mot mitt hotell.




Och vilket hotell! Förutom ett fönster som inte gick att stänga helt vilket gjorde det kallt när värmen inte var halvt maxad, så var det jättefint och mysigt. Lyxigt att ha ett helt rum för sig själv liksom, hehe. Att ta en dusch när jag anlänt var gudomligt kan jag säga.


Efter att ha gått vilse ca 10 gånger tog jag mig äntligen fram till Black Box Music.





Att se Tokio Hotel i Tyskland är, och kommer alltid att vara, någonting speciellt. Detta var lite extra speciellt eftersom konserten var i vad som numera kanske är deras "hemmaarena", dvs där de har haft replokal och boende inför förra turnén och så även denna. Konserten var jättebra, det var en särskild stämning i lokalen och bandet var på topphumör! För första gången på flera år ställde sig alla
bandmedlemmar och tackade publiken efter konserten, och Gustav gjorde sin mytomspunna våg (som jag väntat på heeela turnén, tog bara 4 konserter för att få uppleva den hahaha....).


Fick äntligen träffa dessa pinglor som jag även gick på konserten med! Simone och Isa. Simone är från Österrike, Isa från Tyskland, och så lilla jag från Sverige. Världen är liten ändå. Efter konserten åkte vi (och Josy som inte är med på bilden) till McDonald's och sen fick jag skjuts hem till mitt hotell. Supersnällt, och en jättebra kväll.







På söndagen var det äntligen dags för sightseeing. Jag började dagen med Berlin Wall Memorial, och det var så coolt. Längs en lång sträcka kan man se den forna Berlinmuren, och andra väggar som visar hur den varit uppbyggd. Husgrundar, lykstolpar, vakttorn och självklart massor av bilder och information om varför det var så, när och hur det såg ut. Fascinerande. Jag försökte greppa hur det faktiskt varit men det gick knappt, det är en sådan sjuk tanke att folk varit separerade av en mur och att de mördats för att de försökt fly över gränsen.





TV-tornet, Brandenburger Tor och ett minst sagt intressant konstverk vid Brandenburger Tor. Det regnade verkligen hela tiden i Berlin, men när jag kom till Brandenburger Tor började faktiskt solen titta fram. 




Förintelsemonumentet. Ett stort område med stenblock i olika storlek och höjd som ska symbolisera de som förlorade livet under förintelsen. Det går inte att förklara hur många gångar som fanns där, oc de var alla i olika höjd. Marken gick upp och ned. Ibland kunde man se, ibland stod man bredvid ett stenblock som var typ två gånger så högt som en själv. Häftigt. Finns något slags museum under jord också men dit gick inte jag då jag hade ett annat museum att besöka.





På vägen till museumet stannade jag en stund vid Topopgraphie des Terrors. Här hade Gestapo och SS sina högkvarter och här fanns också ett fängelse för främst politiska fångar som var av intresse för den högre makten. Självklart fanns här hemska levnadsförhållanden där fångarna blev utsatta för tortyr. Här fanns också en bit av Berlinmuren bevarad.



Jag gick slutligen till Checkpoint Charlie-museumet (Mauermuseum). Utanför har de återskapat Checkpoint Charlie, dvs gränsövergången mellan öst och väst som fanns mellan år 1945 och 1990. Jag har länge velat besöka det här museumet, och eftersom jag egentligen inte visste så mycket om just Checkpoint Charlie innan gjorde besöket mig mest förvirrad. Museumet är väldigt stort med MYCKET text och olika saker att titta på, utan att erbjuda någon struktur över i vilken ordning man bör kolla på allt och läsa allt. Halvvägs in tröttnade jag lite. Det var intressant men lite överväldigande. Men för 14,50 euro fick man mycket för pengarna, helt klart. Så det är nog värt ett besök men efter en lång dag med sightseeing är det svårt att ta in allt man ser och läser, haha. De hade också en aktuell utställning gällande tortyr i fängelser i Nordkorea. Bra - en ögonöppnare om att vi trots allt inte lever i en perfekt värld!

På kvällen låg jag i sängen på hotellet, kollade på Youtube, drack ur min Black Box-mugg och försökte förtränga att turnén var över, åt choklad och bara myste.





Måndagen bjöd på shopping! Jag var lite överallt. Alexanderplatz & Primark, Mall of Berlin,  Potsdamer Platz Arkaden och Wilmersdorfer Arcaden. Hittade inte massor. På Primark köpte jag saker för hela 75 euro, annars var det mest lite småköp som en sminkpalett osv. Gjorde av med rätt mycket pengar i det stora hela men jag köpte lite julklappar och en del saker till mig själv. Hade nog kunnat hitta mer, men jag orkade inte gå in i varje affär och kolla. Det fanns MÅNGA! Men en sak är säker: mycket saker är billigare i Berlin än vad de är här i Sverige.



På måndagen var det avfärd 08.30 mot flygplatsen (Tegel är för övrigt en dötrist flygplats). Lyfte över soliga moln och landade i ett snöigt Sverige.





Trots att min efterlängtade resa var över, var jag inte ledsen. Jag fick äntligen träffa mamma och umgås med henne! Vi tog in på hotell i ett minilitet rum, och sen åkte vi till Friends Arena och såg Queen + Adam Lambert. En häftig upplevelse! Bra konsert, och framför allt häftigt att få se legender som Queen tillsammans med tonårsidolen Adam Lambert. De bjöd på en grym ljusshow också. Alltid lika mysigt att få åka på äventyr med mamma, och det var en perfekt avslutning på min Berlin-resa. <3

På onsdagen åkte vi skilda vägar och jag åkte hem till Örebro igen, hem till verkligheten. 15.45 infann jag mig på jobbet, och dagen därpå ringde klockan 05.50 igen. Trött var bara förnamnet på mig just då, men har man varit och roat sig får man stå ut med eventuella "olägenheter" efteråt (såsom tidiga alarm, jobb man måste ta igen osv). Allt som allt: det här var inte sista gången jag åkte till Berlin. Jag tyckte om staden, och jag vill fortfarande besöka East Side Gallery. I will be back!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar