3 november 2016

Här har det hänt saker sen sist.


I mitten av oktober var jag hemma hos Mikaela som fyllde 23 år. Hon bjöd på en strålande vegansk tvårätters och vi hade hur kul som helst!


Jag var också och gav blod för första gången.


Andrea kom hit i fredags! Örebro bjöd på sol för första gången på hur länge som helst. Här var vi på morgonpromenad med Izzi. Jag kände mig som Berit, 97. Mer om det nedanför.


I lördags var det dags för Run For Your Lives! Anmälde mig spontant tack vare Mikaela och sprang med henne och hennes syster Tove. Vi försökte klä oss lite som zombie survivors ala The Walking Dead, hahaha.


Alltså, jag har inte ord nog för att beskriva det här loppet. Det var roligt, hemskt, jobbigt, välgjort... ALLT. Det var en 6,5 kilometer lång bana genom Örebro där det fanns zombies runt alla hörn. Ibland var de bara ett fåtal, ibland var de många som var en del av uppbyggda hinder. Jag sprang och jag skrek. Vi klättrade och flämtade. Det går inte ens att beskriva. Det bästa är nog nästan att Googla. 

Jag kommer LÄTT delta ett år till, men då ska jag se till att träna upp konditionen ordentligt för herre-min-jävla-gud vad jag hade underskattat hur jobbigt det skulle bli. Träningsvärken satt dessutom i tills typ igår. Jag förlorade tyvärr alla mina liv och fick en Infected-medalj. Nästa år ska jag banne mig få en Survivor-medalj!!! Jäkligt imponerad av Batalj som annordnade det här eventet, det var så himla välgjort, SÅ välgjort! 

Nu har vi lärt oss vilken taktik man bör ha, så nästa år borde gå bättre. Nyckeln i det hela är att aldrig springa ensam, spring i en grupp (utnyttja det faktum att det finns andra löpare än din egen grupp). Det var när vi var för få som jag förlorade mina liv. Ibland får man utnyttja det faktum att andra springer först som lockbete och själv försöka ta sig förbi levande, hahaha.


När vi handlat så däckade vi i soffan och åt mikromat och åt allt möjligt. Äta, det är jag och Andrea bra på.


Dagen efter slöade vi typ i soffan hela dagen efter morgonpromenaden och åt godis och såg på film. Jag gosade med den här gosisen som snoozade i mitt knä.


Selfie goals! Hahaha. Så skön hund. Hon låg där bredvid mig i soffan med tuggpinnen i munnen och chillade.


Och så har detta hänt...! Japp, jag och Nadja ska träffa bandet två gånger nästa år. What the actual f. Sidan var helknas och det tog oss 17 timmar att få dessa två VIP-paket. 10 av dem satt vi på Skype och hatade livet, försökte 100 gånger. 5 sov jag, vaknade och spenderade ytterligare 2 timmar i den där virtuella kön. Sen hade vi till slut två VIP-paket och jag hade råkat spendera mer än förra månadens lön. Men det kommer vara så jäkla värt det och jag förstår inte att vi kommer få uppleva så många roliga saker nästa år. London är första showen vilket är speciellt nog, och vi kommer gå på det första M&Get för turnén. Och Stockholm är ju liksom i Sverige och förhoppningsvis dagen då jag kommer att få min selfie med Tom Kaulitz. NO REGRETS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar