16 november 2016





Ett år har gått sedan morfar gick bort och den här dagen har varit jobbigare än vad jag trodde att den skulle vara. Jag var jätteledsen igår kväll, och idag tände jag ett ljus i minneslunden och var ledsen lite till. Jag kommer alltid vara ledsen och sakna morfar, men jag vet att han inte skulle vilja att vi satt och sörjde allt för ofta. Därför finns han alltid i huvudet, men det är viktigt att livet inte kommer till ett stopp. "I'd rather be a comma than a full stop" som Chris Martin sjunger. Idag får livet dock gå lite långsammare än normalt. Det behövs.

"En gång var jag miljonär, när vi hade all tid i världen 

Men jag vet att vi ses på den andra sidan"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar