1 augusti 2014

Om en månad har jag flyttat hemifrån. Samtidigt som jag är peppad är jag, som jag tidigare nämnt, sjukt nervös och nu börjar separationsångesten sätta in. Jag kommer ju alltid ha ett hem här, men inte på samma sätt. Det kommer bli så kul att bo själv (och samtidigt inte), men jag tänker iallafall lista saker jag kommer att sakna. De minst uppenbara sakerna, såklart. Familjen och djuren är på plats ett.

Mitt rum. Nu är den här bilden typ två år gammal och mitt rum ser inte ut såhär längre förutom möblerna som är desamma, men ändå. Kommer faktiskt sakna mitt stickiga golv och mina gröna väggar. Kommer framför allt sakna min walk-in-closet. Jävligt jobbig att hålla prydligt i (alltid kaos där inne) men så behändig och bra. I lägenheten har jag knappt space alls för mina kläder och skor (=panik).










Näe, djuren måste få egna bilder ändå.  Även fast han åt upp maten jag skulle ha med till jobbet imorgon är han världens gulligaste. Man känner sig aldrig mer uppskattad av någon än en hund. Typ när man kommer hem efter en lång dag, så är han alltid glad att se en. Katten är lite mer lågmäld men kommer sakna hennes finurliga sätt att vara och att få gosa med henne.

Naturen. Jag kan i princip sola naken på baksidan utan att någon ser mig (fast det gör jag inte haha). Kommer alltså sakna vår stora tomt. Det som en gång var min joggingrunda. Att ha 2 kilometer till sjön. Synen av rapsen som växer på våren och sommaren. Ni fattar grejen.

Saker jag absolut inte kommer sakna: att behöva cykla till bussen tjugo i sju på morgonen, att behöva pulsa genom hög snö på väg till bussen samma tid på vintern med en -20 grader kall vind i ögonen. Den hemska grusvägen från vägen och hemåt. Gropar och räfflor hela tiden, omöjlig att köra på. Att ha så långt till stan. Att ha möss i rummet (de få gånger de sprungit över mitt golv har varit traumatiska). Det kassa vattentrycket i duschen som gör att det tar dubbelt så lång tid att duscha om man väl försöker skynda sig. Men jag tror ändå att de gånger jag kommer att drabbas av hemlängtan, vilket jag är förberedd på att göra, så kommer jag att längta tillbaka till just alla de sakerna. För de signalerar ändå det jag kallat för hemma sen december 2008.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar