25 april 2014

Allt var så himla bra. Studentmössan hade kommit, värsta pluggveckan var över, Valborg såg ut att lösa sig, det var fint väder och jag red på en otroligt lydig häst i solen. Tills en sekund, när han tvärvände från ingenstans och började skena över fältet. Snabbare än en bil på motorvägen, så kändes det. Jag fick världens panik för jag kunde inte stanna honom på det gropiga fältet, och jag minns att jag skrek att han skulle stanna. Tänkte bara på att jag skulle bli mos under honom. Funderade på att slänga mig av i farten. Efter en kurva flög jag av, det blev svart en kort stund och jag låg på marken och hade ont. Låg där ett tag och kunde konstatera att jag slagit i huvudet och att foten inte var bra. Slog i bakhuvudet så hjälmen är trasig, och skärmen slog mig på näsan. Nu halvligger jag här i sängen med en lindad fot som vilar på en kudde och tycker synd om mig själv. Med all rätt. Jag hoppas att det blir bra snabbt, och att det inte är en fraktur (GIPS PÅ STUDENTEN????????? Går UNDER då). 

Jag bokade uppkörningstid igår, och ska även göra halkbanan på tisdag (är det tänkt, nu får jag väl avboka). Det sista jag behöver är en fot som inte fungerar. Två veckor kan jag tänka mig att vänta, sen vill jag verkligen åtminstone kunna köra bil och kanske gå lite grann. Nu duger jag bara åt att sitta här och ha ont för jag kan inte gå. Förlorar både tid till att köra bil, samt massa pengar på grund av förlorad jobbtid. NU suger livet rejält. Har iallafall godis. Det är väl ett plus. MEN de som sätter sig på en häst utan en hjälm är världens största idioter. Man kan inte förutse vad ett djur ska göra. Typ tio sekunder innan han flög iväg, klappade jag på honom för att han skötte sig så fint. Jag hade ingen aning och var maktlös på hans rygg. Använd för fan HJÄLM, och väst. Hade jag inte haft hjälm vet jag inte om jag suttit här och skrivit. Så tokigt livet kan bli. Jag lever iallafall, ska väl vara glad för det. Men jag önskar ändå att inget av det här hänt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar