28 november 2013

Jag vill inte växa upp. Det är verkligen något som bekräftades idag är vi vandrade runt i typ fem timmar på SACO-mässan i Stockholm. Och alla mina kompisar vill olika saker, så det är inte så att jag kan rådfråga någon. För de är lika vilsna som jag. Det blir nästan mer verkligt när man ser alla människor, att herregud, kommer jag ens komma in? Alla här vill vidare. Och alla andra i Sverige, som inte bor i närheten av Stockholm och råkar vara på mässan. Jag är ju olyckligt lottad och kommer inte att få programkataloger i brevlådan först nästa år eftersom att det är då alla 96or egentligen ska gå i trean - så jag plockade på mig lite från alla skolor som fanns, ifall att. Men jag är lyckligt lottad som får ta studenten nästa år! I alla fall, så vet jag ungefär vad jag vill. Jag vet vad jag skulle älska att göra - men det är långt bort. Jag vill inte nödvändigtvis bo kvar hemma, absolut inte, men jag vill inte heller flytta cirka 300 kilometer bort. Det är så långt bort jag kommer att hamna om jag väljer det jag har kollat på. Men när jag såg utbildningarna (det är ungefär samma på två olika orter) så tänkte jag bara "det HÄR vill jag göra". Kanske borde köra på det, då? Och bara satsa. Om jag kommer in. Någon gång måste man ju lämna fågelboet så att säga. Det är bara det att jag aldrig kommer känna mig riktigt redo, så någon får gärna sparka lite på mig så att jag vågar satsa. Beslut beslut beslut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar