28 september 2013

Igår var jag i Stockholm med min syster och såg Spanska Ridskolan i Globen! Hade fått det i en fin present från mamma. Det var helt underbart att se hur samspelta ryttarna och hästarna var, och alla ryttarna/beridarna har samma häst under sin tid i hovstallet. Detta innebär att de kan ha samma häst i typ 20 år, helt grymt häftigt. Tänker er bandet hästen och människan får?

Tyvärr hade jag bara min gamla trötta digitalkamera så jag fick inga bra bilder. Men vi fick också se en av de två bruna hästarna som finns från/på stuteriet, lippizanerhästarna föds ju svarta men blir med åren vitare och vitare, till slut är de helt vita. Det finns dock två undantag, två bruna. Rätt häftigt.

Det speciella med just lippizanerhästar förutom den vita färgen är ju skolorna de lär sig göra, och faktiskt älskar att göra. Det var också någonting man märkte, hästarna var taggade på att få göra levader, caprioler (om man säger så i plural) och så vidare. Och det var riktigt coolt att få se. Jag har ju gillat hästar sen jag var liten, och Spanska Ridskolan har ju alltid varit speciell så det var kul att få se det i verkligheten. Det här är också människor som bryr sig om hästarna, ger dem beröm, och som sagt samarbetar med dem på ett speciellt vis. Man ser på det och blir glad i själen - inte alls som när man kastar en tanke på t.ex. de stackars cirkushästarna som finns. Det här är absolut ingenting likt en cirkus - det här är en slags konst. Med djur.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar