28 juni 2013





Igår var en av de bästa dagarna i mitt liv. Jag började med att gå upp 04:00 och vi var på Gröna Lund strax innan 07.00. Vi var en av de första där och det kändes jättesegt, men 10.30 fick vi springa in halvvägs och 11.00 började kampen om scenplatserna, haha. Trodde att jag skulle dö i de där trapporna. Vi kom i alla fall längst fram. Totalt köade vi 13 timmar, vilket också slår mitt 'rekord' på 11/12 timmar. Konserten var underbar, och det jag verkligen älskar är att de var lika perfekta och äkta som jag väntat mig. De gör det här för kärlek, de gör det inte för pengarna. De älskar vad de gör, de älskar sina fans och alla texterna är tagna från deras liv. Att Danny och Mark vågar sjunga en låt skrivna om sina avlidna föräldrar framför alla är stort, det var jättefint. Redan i första låten fick jag närkontakt med Danny, haha, jag har video på det också (skrattar - så rolig vinkel), och han stirrade rakt in i mina ögon en vers från Breakeven. Är så glad, så glad. Idag har jag ont på de flesta ställen, ett fett blåmärke på låret och kan inte röra mig vid bh-linjen för att det gör så jäkla ont (så går det när man är kort och mosas mot ett staket). Men det spelar ingen roll, för det var så värt det. Alltihop. Kom dit med Isabell, men när vi gick från Grönan hade vi träffat fem nya människor. Aslyckad dag.

Har väntat sen 2008 på att få se The Script - och jag har alltid sagt att när de väl kommer hit, då kommer jag att stå längst fram. End of story. Och det gjorde jag. Och jag fick höra The Man Who Can't Be Moved live. Mitt liv är gjort. Tack för mig.

PS: alla bilder är fotograferade av mig, tänker inte vattenmärka här för det förstör. Men om någon vill låna en bild, snälla ange källan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar